Familjen Brocket  är normala. Supernormala. Herr och fru Brockets största mardröm är att vara onormala. När fru Brocket föder familjens tredje barn, en son vid namn Barnaby (är inte det snubben från Morden i Midsummers?) så inser de snart att han är allt från normal. Barnaby kan närmligen sväva. De försöker med allt, men Barnaby vägrar att sväva. Herr och fru Brocket inser allvaret i situationen. Deras normalitet är påväg att försöras. De har inget annat val. Barnaby måste bort.

 

Handlingen är lite trög till en början. Början av boken handlar bara om hur familjen Brocket är så normala och hur deras liv förändrades när Barnaby föddes. Det är rätt tråkigt enligt mig. Men sen när de gör sig av med Barnaby, då kommer den intressanta delen. Det finns alltid något drag i handlingen, den kommer frammåt. Tråkig, men den tar sig frammåt. Jag tycker att bokens handling får en att tänka efter vad som är normalt och inte (tro mig, som jag skulle göra ett bokprojekt och analysera en bok i skolan, jag skulle välja den här).  Han möter ju allt från personer med uppenbara fel, som en pojke med krokar som händer, till mindre uppenbara "fel", en ovanligt lång kvinna med mycket mörk röst.

 

Karaktärerna är genom tänkta. På sin resa träffar Barnaby en massa olika intressanta personet, normala som onormala. De är med tillräkligt länge för att man ska lära känna de, men man får inte "kontakt", med de (om man inte räknar med Barnaby och hans familj). Jag tycker att karktärerna ändå är överdrivna. Hans familj är överdrivet normal, hans mammas känslor är övertydliga. Men boken kanske är för en mindre van läsare (?).

 

Hela bokkänslan gav mig en mysig känsla av Roald Dahl. Hitorien kändes som han, skriv sättet kändes som han. Jag skulle inte bli förvånad om den var Roald Dahl som skrivit boken. Men det var det inte, utan det var snubben som skrev "Pojken i randig pyjamas", John Boyne. När jag hittade boken var jag inte berädd på att den skulle ha skrivits såhär. Jag tänkte mer:

"Oh, jag undrar om den är som Pojken i randig pyjamas (som jag läst aldeles för många gånger).."

Jag blev nog lite förvånad på boken. Blev jag besvisken? Inte nödvändigt vis.

 

Handlingen är bra och har ett djup som gör att både vuxna och barn kan gilla den. Den får en att tänka efter över jämställdheten i samhället. Språket är lätt och det är fina bilder i boken. Men karaktärerna önskar jag kunde vara med lite längre så man får lära känna de mer, men med tanke på bokens tjocklek så kan de nog itne vara med så mycket längre.

 

Bra bok, för dig som vill läsa lite kortare eller om du ska göra ett skolarbete (finns mycket att ta i den här boken, allt från symboler och liknelser).

 

Orginaltitel: The terrible thing that happened to Barnaby Brocket.

Sidantal: 219 och en fjärdedel

Översättare:  Anna Strandberg

Ilustratör:  Oliver Jeffers

Annat om boken eller deras författare:
 Förutom "Pojken i randig pyjamas" och den här så har John Boyne gett ut en annan bok liknande bok på svenska som heter " Pojken som sprang bort" (förkärlek för pojkar?).