Jag tror inte jag behöver presentera så mycket om den här boken, den är ju rätt känd. Kanske mest känd under sitt orginal namn "Graceling". Det mesta jag har hört om den är att den är "skitbra" och "jag läste ut den på tre dagar!". För mig tog det mycket längre tid. 

 

Jag tyckte inte om den. Den var inte bra. Boken kändes platt. Jag fick ingen känsla, jag tyckte inte om huvudpersonerna, i mitten av boken försvann spännignen och allt kändes trökt. Jag förstår inte hur jag orkade läsa ut den. I vanliga fall skulle jag lagt av för länge sen, men jag stod ut. Jag hoppades att den skulle bli bättre. Jag bad om det. Blev det de? Nej.

 

Okej, till karaktärerna. Alla kändes så på klistarade på något sätt. Katsa kändes onödigt dum, Po onödigt charmig ovs. Alla kändes... Fake. Ingen som man skulle tro att de kunde komma ut ur boken eller relatera till. Och det är en fantasy, att kunna döda personer hur lätt som hälst hör inte till min vardag, men att de ska vara så bleka... Nej, det var sorligt.

 

Språket var inte bra. Även om det är en barnbok behöver man inte skirva "Nåväl" i varje dialog. Även om det kan ha med mr/mrs/miss översättare att göra så måste de ha fått det någonstans ifrån. Det var inte optimalt språk med andra ord. 

 

Något jag måste ge Kristin är att spänningen höll igenom boken ända fram till Katsa och Po kommer iväg på desas uppdrag. Då föll det. Men i slutet byggdes det upp igen. Även om jag inte på något sätt önskade Katsa någon lycka så ville jag ändå veta hur hon skulle lösa det hela. Men som tur var blev det lite spänande i slutet, men någon (SPOILER!) epic slutstrid kom aldrig, vilket jag tyckte var lite synd.

 

Nej, tummen ner från mig!