Tagg!

sJa, jag är ju inte så himla akriv men jag tänkte göra en tagg som jag hittade hos Pia. Jag gillar både musik och böcker så...
Reglerna:
Taggen går ut på att man ska hitta sätta sin spellista på shuffle.
Lyssna på fem låtar och hitta en bok som passar till låten.
Sååå ja... Då kör vi!
 
1. Skeleton song av Kate Nash passar utmärkt med boken Skulduggury Pleasant av Derek Landy.
 
Behövs det en förklaringing? En tjej på magiska äventyr med ett levande skelett.
 
2. Losing you med Dead by April med När jag hör din röst (New moon) av Stphanie Mayer
 
Låten fick mig att tänka på Bella, hur hon längtade efter Edward. Och growlingen uttrycker mina känslor över henne.
 
3. S&M men Rhianna med Femtio nyanser av honom (Fifty shades of gray) av E L James
Jag har inte läst hela boken men jag har fått läsa "godbitarna" och ja...
 
4. Sweet dreams av Eusythmics med Pojken som svävade av John Boyne
 
Han åkte ju runt jorden typ.
 
5. Stronger med Kelly Clarkson mad Hungerspelen av Susan Collin.
 För att Katniss är strong...
 
Mina förklaringar på en mening gör inte det hela så rolig, men min fanatsi tog slut på engelskan idag när vi fick skiva haikus.
Kramar!

Linas kvällsbok 1 & 2

Jag lånade linaskvälls bok på biblioteket här i sundsvall, det var en dubbel bok (eller vad man ska säga) med både bok numero uno oh dos i. Så jag skriver kort om båda böckerna.
 
Linas kvällsbok handlar uppenbarligen om Lina. Hon bor i staden Rödköping tillsammans med sina vänner, Thea, Carro och Malin. Linas liv består av lögner. Hon ljuger om att hon kysst en kille (vilket hon inte har) och att hon är kär i sin kille (inte en kille i sjuan). Så hon skaffar en kvällsbok, inte en dagbok eftersom hon bara kommer att skriva i den på kvällen. Där skiver hon sanningen och bara sanningen.
 
Handlingen var helt okej, typisk handling för en svensk "tjejbok". En tjej som har problem med killar, känslor, kompisar och att passa in. Men det som gjorde bokens speciell var Lina, och hennes berättarröst. Vi som läsare får ju läsa hennes privata kvällsbok. Hon är ärlig. Man får vet vad hon känner och tänker och hennes ärliga kommentarer till allt. Vad hon tycker. Lina som karaktär är en person jag skulle vilja vara vän med. Om jag ska vara ärlig så påminner hon lite om mig i mellanstadiet (hon går i nian...). Lite osäker på livet och vart man hör hemma. Men plötsligt (eventuell spoiler!) så tar hon tag i sig själv, ger fingret åt sitt gammla jag och bli en ny ärlig person. I like it! Från osjälvständig tråkig tjej, till en mer självständig brud. Go Lina i slutet av bok ett!
Orginaltitel: -
Sidantal: 248 
Översättare:  -
Illustratör: Författaren Emma Hamberg
Annat om boken och des författare: -
 
Andledningen till att jag lånade den här boken, mest för att jag behövde omväxling och lite "hjärndött" läsande. Jag behövde omväxling. Men jag läste ut de båda böckerna (ca 300 sidor var). Men jag blev positivt överaskad av båda! De var bra. Bättre än mina förväntningar.
 
Lite som de båda böckerna har gemensamt. Språket i böckerna är så fint och bra, det känns troligt att en 15/16 åring skulle kunnat skriva det. Lite miss i fakta här och var, typ att p-piller skyddar mot klamydia(ANDVÄND KONDOM BARN!!!). De skulle inte kunna vara idag, eftersom böckerna är utkommna 2003 respektive 2006. Jag som är i samma ålder som Lina i böckerna och i skrivandets stund, sakanar vissa detaljer. Som exempel, Facbook, Kik och en massa andra saker. Tänk hur fort teknologin utvecklas... Det är en till grej, men det händer bara i andra boken så det skriver jag där.
 
Boken har film omslaget.
 
Innan vi fortsätter så tar jag fram min radioröst och uppmärksammar er läsare att eventuella spoilers av den första boken kan förekomma i nästa stycke.
 
I Linas kvällsbok 2 - två killar och ett hjärta, så flyttar Lina till Hälsingland (pekar på mig själv) för att börja på gymnasiet i Bramhed. Det betyder att hon måste lämna sin familj, sin bästa vän och sin underbara pojkvän i Rödköping. Lina är förstås olycklig. När hon kommer till skolan så träffar hon Zinat, en tuff tjej som inte är rädd för något. Och så träffar hon Kevin. Kevin röker harsch, är ute och super, knullar och slåss. Men Lina känner en dragning mot honom. Är hon kär? Men hon har ju Ivan...
 
Handlingen var upplagt till ett spännande svårt att välja drama (eller vad man ska kalla det, inte triangeldrama i alla fall) mellan Lina, Kevin och Ivan. Men så blev det inte. Det blev mer, "jag gråter i hundra sidor, väljer en, gårter i hundra sidor till för att jag inte får den jag väljer"-drama. Linas go, försvann. Jag blev bara irriterad på henne. Det var som om jag vill be henne att torka tårarna och gaska upp sig. När du redan valt, varför kan du inte bara go for it, istället för att ligga och gråta. Nä, bok två är inte lika bra som bok ett, men den slutade lyckligt i alla fall.
 
Grejen jag pratade om tidigare, är att polisen inte blev inkoplad. Det känndes alldeles för mystiskt. (Spoiler!) Kevin och Joel stjäl en massa skaer och förstör, men polisen kommer inte och plockar in de! Ingen anmälan, fast alla verkar veta att det är de som gjort det även lärarna. Polisen är bara ett tomt hot genom hela beröttelsen. Det är så tråkigt, kan de inte tas in till förhör åtminstone?
 
Orginaltitel: -
Sidantal: 302
Översättare:  -
Illustratör: Författaren Emma Hamberg
Annat om boken och des författare:
Emma Hamberg har gett ut fler böcker. Hennes senate kom ut 2008.
Linas kvällbok finns även som film.

Önskelista se bokstyle

Jag har en lagom lång och mysig önskelista över böcker jag vill ha på min födelsedag. Här är den:
Slated - Teri Terry 
The great gatsby 
Kodnamn Verity - Elizabeth wein 
Vi måste sluta ses på det här sättet - Lisa Bjärbo &Johanna Linbäck
Insurgent - Veronica Roth
City of bones 
The meaze runners
Clockwork angel 
Jokern - Markus Zusak
Beautiful creatures 
Fjärde riket - Maria Nygren 
Tell the wolfs Im home
The selection
Live by night
50 shades of gray
Agaat
Enders spel 
Two bots kissing
De odödas regler
Openly straight 
Unspoken 
Den nya människan
The culling
Starters
Lite ihop
Drömgångaren
All our yresterdays
Sommarhuset
The falut in our stars - John Green 
ni får ursäkta min supebra engelska... Det år alla fall de jag vill ha. Någon som vill skicka ett bokpaket till lilla mig den 22?
 
 
 
 
 
 

Agusti sammanfattning

 Jag skämms... Detta är inte bra...
En, bok... En bok.. Tjock i och för sig men det är bara en. Det kommer bli bättre i september det lovar jag!
 

Jag har flyttat

Jag har flyttat och så har jag ingen dator så det blir nog inga recensioner på ett tag... Jag har inte läst ut någon bok heller för den delen, hoppades på att hinna läsa ut Gone - övergivna innan september men icke. Den är inte dålig, har bara ingen lust att läsa... För att få igång läs lusten har jag besökt biblioteket här i Sundsvall och lånat lite böcker. Men det tar jag i ett annat inlägg. Hörs!

Dålig uppdatering

Jag har inte uppdaterat så mycket, har precis kommit hem från Sundsvall och skolan där. Jag har ingen dator där eller en ordentlig internet uppkopling så det har inte blivit av att jag har skrivit. Men jag är hemma från Italien nu iaf och jag håller på att läsa Gone - övergivna som jag glömde i Sundsvall..... Men jag lever och mår bra iaf!
 

Frågestund!?

Nu har vi en fråge stund! Det är bara att fråga på om någon har lust!

Book sacrifice tag

Jag hittade denna tag på bloggen Reading this World. Länk till hennes inlägg/blogg på hennes namn.
 
1. En överskattad bok. Vi börjar med Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllorna, när BAM! Zombieattack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker. Vilken bok skulle du kasta på dem?
 
Graceling/De utvalda; tankeläsaren av Kristen Cashore. Har sett både bokbloggare och har kompisar som är helt sålda på hela serien. Tyckte den var tråkig och dålig. Inte alls bra helt enkelt. Så varsågod Zombies!
 
 
2. En uppföljare. Låt oss säga att du precis har lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv. Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv?
 

Svårt att komma på någon såhär, men vi offrar Revolt av Susan Collin. Jag älskar the Hungergames, inte så, men den sista boken är så tråååkkkiiiggg!!! Det hjälper ju inte att jag "hatar" Peeta.
 
 

3. En klassiker. Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen, för vet du vad? Den här klassikern är bara idiotisk och är värd all kvarsittning, bara för att du ska få visa hur du känner. Vilken klassiker kastar du?

Har bara läst en klassiker (som jag kommer på nu) så då blir det, Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Den var bara såå tråkig och gillade inte språket (jag läse en något ände lättläst vertion av den so...).
 
 
 
4. Sämsta boken i ditt liv! Du hänger i biblioteket när BAM! Global uppvärmning råder plötsligt och världen utanför har plötsligt blivit frusen ödemark. Du är fångad och din enda chans att överleva är att elda böcker. Vilken bok springer du först till, som du skulle bränna upp utan att känna någon ånger?
 
De första som skulle gå till mitt bokbål är nog:
Beautiful Dead, Twlighit; När jag hör din röst, Varghonans klan och Ett hus för alla.
 
Sen kommer det säkert fler, kommer nog inte ha så mycket för mig än att läsa böcker.
 
 

Nu är jag i Italien!

Eftersom jag kommer att var i Italien i ev vecka så har jag gjort i ordning några inlägg som kommer upp under veckan.Hoppas ni gillar det!
 
Mitt "jag-har-inte-alls-letat-runt-på-en-jävla-massa-bokbloggar-för-att-hitta-tag" face.

Pojken som svävade

 
 
Familjen Brocket  är normala. Supernormala. Herr och fru Brockets största mardröm är att vara onormala. När fru Brocket föder familjens tredje barn, en son vid namn Barnaby (är inte det snubben från Morden i Midsummers?) så inser de snart att han är allt från normal. Barnaby kan närmligen sväva. De försöker med allt, men Barnaby vägrar att sväva. Herr och fru Brocket inser allvaret i situationen. Deras normalitet är påväg att försöras. De har inget annat val. Barnaby måste bort.
 
Handlingen är lite trög till en början. Början av boken handlar bara om hur familjen Brocket är så normala och hur deras liv förändrades när Barnaby föddes. Det är rätt tråkigt enligt mig. Men sen när de gör sig av med Barnaby, då kommer den intressanta delen. Det finns alltid något drag i handlingen, den kommer frammåt. Tråkig, men den tar sig frammåt. Jag tycker att bokens handling får en att tänka efter vad som är normalt och inte (tro mig, som jag skulle göra ett bokprojekt och analysera en bok i skolan, jag skulle välja den här).  Han möter ju allt från personer med uppenbara fel, som en pojke med krokar som händer, till mindre uppenbara "fel", en ovanligt lång kvinna med mycket mörk röst.
 
Karaktärerna är genom tänkta. På sin resa träffar Barnaby en massa olika intressanta personet, normala som onormala. De är med tillräkligt länge för att man ska lära känna de, men man får inte "kontakt", med de (om man inte räknar med Barnaby och hans familj). Jag tycker att karktärerna ändå är överdrivna. Hans familj är överdrivet normal, hans mammas känslor är övertydliga. Men boken kanske är för en mindre van läsare (?).
 
Hela bokkänslan gav mig en mysig känsla av Roald Dahl. Hitorien kändes som han, skriv sättet kändes som han. Jag skulle inte bli förvånad om den var Roald Dahl som skrivit boken. Men det var det inte, utan det var snubben som skrev "Pojken i randig pyjamas", John Boyne. När jag hittade boken var jag inte berädd på att den skulle ha skrivits såhär. Jag tänkte mer:
"Oh, jag undrar om den är som Pojken i randig pyjamas (som jag läst aldeles för många gånger).."
Jag blev nog lite förvånad på boken. Blev jag besvisken? Inte nödvändigt vis.
 
Handlingen är bra och har ett djup som gör att både vuxna och barn kan gilla den. Den får en att tänka efter över jämställdheten i samhället. Språket är lätt och det är fina bilder i boken. Men karaktärerna önskar jag kunde vara med lite längre så man får lära känna de mer, men med tanke på bokens tjocklek så kan de nog itne vara med så mycket längre.
 
Bra bok, för dig som vill läsa lite kortare eller om du ska göra ett skolarbete (finns mycket att ta i den här boken, allt från symboler och liknelser).
 
Orginaltitel: The terrible thing that happened to Barnaby Brocket.
Sidantal: 219 och en fjärdedel
Översättare:  Anna Strandberg
Ilustratör:  Oliver Jeffers
Annat om boken eller deras författare:
 
Förutom "Pojken i randig pyjamas" och den här så har John Boyne gett ut en annan bok liknande bok på svenska som heter " Pojken som sprang bort" (förkärlek för pojkar?).
 

Test subject no.58

Spelet "Last of us" har inspirerat mig att skriva denna novell. Jag vill bara varna er om ett par saker.
Jag är urusel på att skriva på engelska, delarna som är på engelska (typ titeln) har jag nu tittat och stavat igenom minst 5 gånger. Om jag har skrivit/stavat fel på något så ber jag om ursäkt. Jag har problem när det gäller särskrivning (tycker jag iaf) oxå så det varnar jag för. Jag tål positiv kritik och mår bra av glada kommentarer! Slut pratat nu...
---------------------------------------------

Electronic document about No.58 starting.

24.15-stops.Together with subject No.59. Stops GPS.

Updates...

05.00-starts moving. Together with subject No. 59. Starting GPS.

05.30-stops. Still with no.59. Stops GPS.

06.00-starts moving. Alone. Starting GPS.

 

Långsamt glider jag in genom den nästan igen rostade bakdörren. Springan är precis så att en mindre person kommer igenom. Tur att jag inte är lika rund som jag var innan allt. Hukande halvspringer jag fram till närmaste blomlåda. Blommorna i den har dött för länge sedan och naturens egna växter har tagit över. Med ryggen tryckt mot trälådans hårda vägg, tar jag ett djupt andetag och håller andan. Fågelkvitter och blåsten i trädet ekar i det före detta köpcentret. Taket är gjort av glas och lyser upp hela lokalen. På en del ställen har glaset gått sönder. Det skulle räknas som lugnt om det inte vore för de hasande stegen och stönanden de ger ifrån sig. Tyst vänder jag mig om och ser mig omkring. Tre stycken, två så pass infekterade att de inte kan se. De ser ut som om skogen hade börjat växt på deras kroppar. En framför en gammal H&M affär och en står stönande gömd i ett hörn framför apoteket. Den tredje hasar omkring framför de. Det är en vuxen man. Hans kläder ser ut att höra till en civilperson, ingen som jobbat i en affär.

Fan, svär jag i mitt huvud, innan jag vänder mig om igen. Något som kan distrahera den som går skulle vara önskvärt. Jag ser inget annat än en tom festis förpackning. Jag måste offra min enda glasflaska. Jag ta av mig min nästan tomma ryggsäck och öppnar den. Flaskhalsen glänser mörk brun i det skenet från taket. Ett hårt tag om flaskan lyfter jag upp den och stänger väskan igen. Tittar mig om. Ser ett hörn på motsatt sida H&M affären. Beroende på hur det går skulle kan det vara värt ett försök att ta sig in dit. Tyg behövs alltid. Jag hivar iväg flaskan. I en vid båge slår den i kakel golvet med ett önskvärt kras. Alla tre rycker till, stönar och hasar sig ditåt. Snabbt, fortfarande hukande, kilar jag in i apoteket.

Nu gäller det att handla snabbt. Jag glider in mellan två hyllor, värktabletter och tandkräm. Det finns bara några få värktabletter kvar, jag tar alla förpackningar och slänger ner i väskan. En tandkrämstub åker med också. Munskölj, med mintsmak. Jag suckar, att de var så dumma innan de flydde. Det finns aldrig alkohgél eller bandage på såna här ställen, men det finns andra bakteriedödande saker. Som munskölj. Vidare till hygien delen. Flera paket bindor och tamponger åker ner i väskan. Nästa stopp, är bakom kassan, där de recept belagda läkemedlen förvaras. Dock är kassan inglasad och dörren in är låst. Jag ser mig om och tittar vart mina nya vänner är. De har tröttnat på min flaska och börjat strosa runt där ute istället. Den som ser är vänd bort från mig. Om jag bara kunde krossa glaset, så skulle det som var där inne vara mitt.

Om jag skulle krossa glaset, så skulle det höras, även om jag använde ljuddämpare. Det skulle få de att röra sig hitåt. Jag skulle fortfarande ha tid att krypa in och hämta det jag behöver, men vägen ut skulle vara något krångligare. Det skulle utbryta en strid. Även om den som kan se inte skulle vara något problem så skulle de andra två bli svårare. Jag har bara min kniv tillhands och de skulle attackera mig samtidigt. Utgång, dödlig. Värt det, ja.

Långsamt glider jag ur min kofta och lindar den runt handen. Jag rör mig sedan tillbaka till hygien hyllorna. Ser mig om efter något jag inte behöver. Tar upp en flaska babyolja. Flaskan är gjord av plast, men den ger nog bra ljud ifrån sig. Jag tittar ut. Den som kan se går åt vänster, jag är inte inom synhåll för honom, än. Jag kryper runt till den andra sidan av hyllan och kastar. Med en hög plopp, slår plasten i backen. Nu börjar de röra sig ditåt. Jag skyndar mig tillbaka till fönstret och väntar. Den flaskan ligger ungefär femton meter från affären. Jag ser den inte, det betyder att de inte kan se mig. Jag andas och lyssnar. När jag hör att deras hasande stannat så slår jag emot rutan. Det går förvånansvärt enkelt att slå igenom glaset. Jag slår lite till så hålet är lagom stort, sen är jag igenom. Nu ska det gå fort.

Jag vet inte vad jag tar, utan jag tar det jag får tag på. Hasande ljud är rör sig emot mig. Jag känner pulsen öka och adrenalinet pumpas ut i kroppen. Fort nu, skriker jag på mig själv. De är nära nu. Jag gömmer mig bakom disken, vågar knappt andas. Det hörs att de är nära, man hör roslingarna i deras andning. Inte för att de behöver andas, det när något som deras hjärna gör automatiskt åt de. Jag hör hur de få glasbitarna som hamnade på utsidan disken krossas under en av deras fötter. En skugga faller in över disken. Andningen nära. Andas inte! Jag ser hur skuggan står där en stund och sedan vänder sig om. Jag väntar en kort stund innan jag vänder mig om för att kolla om kusten är klar.

Då kom smällen. Den som kan se måste ha sätt mig dyka in under disken, för den kastar sig nu in genom fönster rutan. Glas regnar ner över mig. Jag känner hur ett av mina ögonbryn svider till, men har inte tid med det nu. Den som ser är över mig. Jag kör upp min arm i hans bröst. Det är bara den som stoppar honom från att bita mig. Han ögon stirrar fokuserat in i mina. Händerna flaxar omkring längst ut på armarna, den verkar inte veta vad den ska göra med de. Jag tycker allt vad jag har för att få bort honom från mig. Min kniv är fastsatt i sin skida, på mitt byxben. Inte en chans att få tag på den. Jag ser mig om efter ett vapen, hittar en stor glasbit. Det är dock lite för långt bort för att jag ska nå den. Jag försöker dra mig undan honom, men han är för tung. Jag tar ett djupt andetag och trycker med alla mina krafter. Han åker bakåt, från mig. Han morrar irriterat och kryper närmare. Jag kastar mig efter glasbiten. Jag känner hur han får grepp om mina vader och drar mig tillbaka. Jag tar glasbiten och hugger. Träffar hans öga, han ylar av smärta. Jag trycker till. Med ens ramlar han ihop, död. På riktigt nu.

De två som inte kan se kan se har nu kommit nära, lockade av ljuden vi gav ifrån oss när vi stred. Jag drar min kniv, tar tag i min ryggsäck, tar ett djupt andetag och reser mig upp. Innan de båda hinner reagera så kastar jag mig framåt, gör en kullerbytta över disken och landar på fötter på marken. Jag känner att jag har fått en massa glasbitar i ryggen, men har inte tid nu. Jag springer ut ur affären och vidare mot blomlådan. De båda har nu tagit upp jakten, efter min överrumplande flykt. De börjar springa efter mig, eller vad man nu ska kalla det. De är snabba. Jag ser att dörren står kvar på glänt. Dörrspringan är blockerad av en fjärde, den också blind. Min ända utväg är den gamla rulltrappan. Jag gör en snabb sväng, men mina fötter försvinner under mig.

Min käke slår i backen och jag känner hur tungan spricker. Jag ser ner på min kropp, kladdig av babyolja. Korken måste ha hoppat av när den slog i backen. Mer hinner jag inte tänka på, de två första har börjat komma för nära. Snabbt på fötter och iväg. Mot trappen, upp för den. Jag sneglar upp mot taket, undrar om han fortfarande är där uppe. Jag ser en skugga igenom fönstret, silhuetten av en ung man, det bekräftar min misstanke. Jag höjer armarna i ett tecken, vårat tecken, som betyder hjälp. Han försvinner från fönstret och jag fortsätter min färd upp för trappan. En av de har också halkat i oljan, men är inte lika smidig som jag att ta sig upp. Den fjärde har lyckats pressa sig in genom dörren, det kostade dock hans högra arm. Det mörkröda köttet hänger i en ojämnt mönster med ben pipan just upp stickande, den måste ha fastnat och slitit av sig armen. Jag vänder mig bort och fortsätter min flykt, lätt illamående. För att vara så van vid liknande bilder så äcklar det mig fortfarande. Upp för trappan nu. Den som inte ramlat i barnoljan är bara några meter bort. Den är snabb och kastar sig efter mig. Jag känner hur dens fingrar snuddar vid mina fotleder, det ger mig en extra rusch framåt. Jag kastar mig upp för trappan två steg i taget. Ljudet av krossat glas skär igenom hela lokalen när jag är halvvägs uppe. Jag tittar på nästa våning samtidigt som det kommer det ner ett rep.

”Skynda dig! De är nära!”, vrålar den unga manen.

Jag litar på honom och rusar den sista biten. Jag hinner precis få tag i repet när jag blir omkull dragen av en av de. Jag börjar sparka vilt omkring mig samtidigt som jag skriker:

”Dra upp mig, för i helvete! Dra upp mig!”

Jag lägger mig på rygg för att kunna ha koll på mina fiender. Jag sparkar den som dragit omkull mig i ansiktet, den stönar till och tappar greppet något. Den andra har kommit ikapp och kastar sig nu över mig. Jag skriker.

 

06.23-Stops moving.Together with subject No.59.


Rör mig inte!

Huvudpersonen Juliette möter man på ett mentalsjukhus. Där har hon suttist i 264 dagar. För att underhålla sig själv så skriver hon i en liten bok som hon har med sig. Hon räknar otroligt mycket, allt från hur stort hennes rum är till sekunder. En dag får hon reda på att hon ska få en cellkompis. Problemet är bara att ingen kan röra henne. Hennes beröring är dödlig...

Jag belv otroligt stolt när jag förstod att det var en dystopisk berättelse, jag har inte läst någon sådan på ett bar tag/medvetet (om man inte räknar Hungerspelen...).
 
Handlingen har ett eget driv, det händer alltid något. Det är inte så att hon bara sitter i sin cell och mår dåligt. Det händer saker igenom hela boken, det gör den aldig tråkig. Det är bra. Men den är inte tillräkligt bra för att jag ska bli helt tagen. Det är mer:
"Åh, det kommer soldater. Åh, det skjuts en massa. Åh, nu är det lugnt."
Om man dragit ner på all action så kanske karaktärerna få större plats?
 
Karkatärerna i boken är lite... Bleka. Jag får ingen kontakt med de. Deras känslor är lite övertydliga. Juliettes känslor är over the top, (!en kanske spoiler här!) när hon först träffar Warner så börjar hon hata honom med djupet av sitt hjärta. Visst han vill andvända dig som ett dödligt vapen, men han räddade dig ut från dårhuset. Kan du inte ha lite försåelse att han vill ha något från dig också. (!Spoiler slut!). Man hinner inte träffa personerna och skaffa sig en uppfattning om de innan de är hur dumma som helst. Det är liksom:
"Hej, här är Kurt. Han hatar Berit."
Så karaktärerna blir lite platta med det...
 
Språket i boken är intressant, med det överstrukna meningarna förstår man att det är något hon inte vill känna/berätta.  
Det var ett smart drag av Tahereh Mafi, som får ett helt godkännt betyg för sin första roman. Någon som blir lite tagen i örat är översättaren. Jag vet inte hur en översättare arbetar, men jag vill bara medela att ordet "dörr" inte stavas med ett r. Det blir "dör". Det betyder inte samma sak. Jag bara medelar...
 
Det är första boken i en serie (av vad jag har förstått). Jag kommer förmodligen läsa de resterande böckerna i serie.
Bra bok.
 
Orginaltitel: Shatter me
Sidantal:  302
Översättare:  Carina Jansson
Annat om boken/författaren:
 
Boktrailer:
 
 



Det är bara att bita i det sura äpplet!

Nu får jag ta och gaska upp mig! Kan inte gå och deppa för alltid. Jag åker till Italien i slutet av veckan så jag kommer inte uppdatera så väldigt (kanske tidsinställda när jag är där). Men nu veckan innan har jag planerat in en novell och två boktips.
Så nu är det bara att skriva (och dricka te... Det är alltid viktigt!)

Stopp i uppdatering

Har fortfarande hur mycket insperation som helst, men det har kommit lite hinder ivägen. Hindret är kallat livet. Förklaring här. Jag hoppas ni förstår att jag är lite ledsen nu och inte kommer uppdatera så flitigt som förut men det kommer. Jag lovar.

Frågor och svar!

HIttade (eller vad man nu ska kalla det) det här testet på Bokhoras blogg (vilket för övrigt är en av mina favoit bloggar just nu), och tänkte svara på frågorna. Se deras svar och Mats Strandbergs svar här och här.
 
1. Vilken bok läste du senast?
How to be a woman av Caitlin Moran. Bra bok, mer om vad jag tycker i separat inlägg.
 
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Pojken som svävade av John Boyne. Underbart charmig hitills, älskar lite Roald Dahl-ich böcker. Har så fina bardoms minnen av de.
 
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Kvinnor: 25 Män: 22. Bör läggas mäke till att flera av de är dubbel författare och att jag är osäker på en japansk manga författare. Men det står ändå rätt tydligt vem som leder...
 
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Om den är dålig och jag måste läsa den, te.x till skolarbete, så ja det kan hända. Annars kan jag upptäka det när jag läs en bit: "Oj, bara hälften kvar! Hur kommer de lösa detta?". Har slutat med det nu, när jag slutat med bokmärken, men ni fattar nog vad jag menar.
 
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Recensioner, både via tv,bloggar och i tidningar. Det är väl det vanligaste. Även när jag surfar runt på online bokaffärer får jag tips. Sedan är det ju alla böcker som är uppställda på/i bokhyllorna på bibliotek intressanta.
 
6. När blir en bok för lång?
Kan en bok bli för lång? Jag tycker inte det. För tung kan den bli, men inte för lång. Kanske bibeln är något för lång(?).
 
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jupp.
 
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Måste nog också bli "How to be a woman". En bok som rekomenderas till både kvinnor och män.
 

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja. Det är så ekelt när man sitter och stör sig på en karaktär eller två. Eller språket. Det är olika när jag brukar ge upp, ibland innan första kapitlet är slut eller i hälften av boken. Nu när vi ändå är inne på ämnet så har jag en gång tvingas sluta läsa en bok, för att jag blev så förbannad på läraren. Gud, karaktärer!
 
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Häst-böcker, utan tvekan. Dock har jag lagt undan de flesta nu så. Men hästar. Då är det allt från riktiga "War horse" berättelser till "April, april Sigge!". Lagom stolt.
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Karin/Kakan/Kakin

Jag är en liten små sjuk författar nörd som älskar att skriva, läsa och titta på film, så här kommer det tips på bra filmer/böcker och en massa noveller (ofc).Ha det gott, igelkott!

RSS 2.0